4,Exempel

4,EXEMPEL, Uppdaterat 2017-02-09

   Ex001: Hur illa det kan gå på makronivå att ha en årslön sparad på banken
eftersom det mesta som konsumeras, produceras med de under året nytillsatta produktionstimmarna, Tp, i BNP, Y, så skulle det på makronivå innebära att ha en årslön okonsumerad som ett banktillgodohavande, att man under uppbyggnadsfasen tills årslönen är "sparad" ju minskar sin egen efterfrågan på såväl fysiska produkter som tjänster, dvs. det som innehåller andelar av det årligen producerade förädlingsvärdet från årligen nytillsatta produktionstimmar.

   om vi tar 10 år på oss att försöka "bygga upp" denna årslön på banken, så  kommer vår efterfrågan att minska med 10% under uppbyggnadsfasen.  det innebär att på samhällsnivå kommer vid denna form av "sparande" om denna syn delas av  ''alla'' i såfall detta konsumtionsutrymme av produktionstimmar att vara oanvända, oefterfrågade, och kommer om alla gör sammalunda att leda till en 10% minskad efterfrågan över tiden tills den "sparade" årslönen ska ha uppnåtts. detta kommer således att minska efterfrågad sysselsättning dvs. öka arbetslösheten i landet - valutaområdet i samma storleksordning,  annat än om den offentliga konsumtionen/investeringar ökar i motsvarande grad för att kompenseraa efterfrågebortfallet. i tankefiguren med en sparad årslön finns annars snarare än tanken på avkastning, att det finns "en reserv" som skulle finnas till hands vid ev. behov.

   men vid en krympande ekonomi av en sådan "uppbyggnad" så kan det bli svårt om många samtidigt vill göra anspråk på sina "besparingar".  en möjlighet är att offentliga investeringar använder dessa ''icke-efterfrågade'' resurser av icke-privat efterfrågade årliga produktionstimmar till att bygga ut faciliteter som bidrar till att förbättra levnadsförhållandena (öka medellivslängden).

  Ex002: Om man gör en insättning år 1; det man då kan man vänta sig att kunna "ta ut" efter 5 år
   det går att tänka sig olika fall som beror på hur produktionsmöjligheterna har utvecklats över den tiden. dvs. hur förädlingsvärdet per produktionstimme, y=Y/Tp, utvecklas år från år. om man då "sätter in" nominella 1000 kr så finns följande fall efter 5 år.

vid inflaion 0 procent:

.1. y oförändrad: man kan köpa samma varukorg år 5 som den man "avstod från" år 1, vid inflation 0 procent.
.2. y ökar: man kan köpa en större varukorg år 5 än den som man "avstod från" år 1, vid inflation 0 procent..
.3. y minskar: man kan köpa en mindre varukorg år 5 än den som man "avstod från" år 1, vid inflation 0 procent..

  man har tidigare tagit för givet att man ska få positiv ränta/utdelning på sina insättningar/besparingar av betalningsmedlet, trots att årets osäkerheten i hur framtida förädlingsvärde kommer att kanaliseras/utvecklas så att man kan göra anspråk på andel av ett kommande års förädlingsvärde, fem år senare. (dvs. ökning genom den del som utgör räntan). hur matchningen mellan inlåning och utlåning sker på mikronivå är ju att låntagaren ammorterar av sitt lån, medan långivaren över tiden förväntar sig ränta på ränta. Medan det på makronivå ju är en omfördelning inom landet.

    på kort sikt finns det utjämningsmekanismer av denna missmatch, men över längre tidrymder blir mikrokalylerna som ju görs på kontonivå, ohållbara på makronivå. detta eftersom såväl förädlingsvärdet Y,  år, Å, som förädlingsvärdet per produktionstimme, y, år efter år i bästa fall med avseende på antalet nytillsatta produktionstimmar per år, knappast kan ökas mer än engångs med 10 - 25 procent, vid konstant folkmängd; så kan BNP bara öka av en stadig ökning av y, över tiden med i stort sett samma antal produktionstimmar per år, eller minskande antal. alltså föga utrymme för exponentialitet med avseende på Tp och relaterat y, som förädlingsvärde per produktionstimme, eller BNP (Y), alltså stora möjligheter för missmatch, och desto större om räntesatsen/ marknadsräntan realt är högre än om den är lägre.

 

   Ex003:Upplåning via statsobligationer: ett annat exempel är när en stat utger statsobligationer för att låna upp pengar - dra betalningsmedel ur cirkulation. obligationerna har en viss löptid före inlösen och har ett visst inlösningsbelopp påtryckt och säljs för ett pris under detta påtryckta belopp. differensen mellan påtryckt inlösenbelopp och marknadspriset kan betraktas och räknas att utgöra ränta - alltså ej ränta på ränta. det går sedan att baklänges, rent matematiskt, räkna fram den ränta som differensen  motsvarar, och hur lönsamt köp av obligationer var för andel av årliga förädlingsvärdet jämfört med andra överförings eller fördelningsmekanismer och arrangemang.

  Ex004: Riksbankens uppgift:  att vara producent av valuta/betalningsmedel, en produkt som ska ha den speciella egenskapen: att vara den produkt som lättast ska gå att omsätta visavi alla andra övriga produkter. i de fall politik och riksbank misslyckas, så kommer andra produkter där så är möjligt att inta den inhemska valutans plats och roll. detta kan då vara reala tillgångar och även vara andra länders valutor. 

   då kreditgivning är en speciell form av betalningsmedelsskapade så borde Riksbanken även stå för denna. de enskilda privata bankerna har som 'tillgångar' eget kapital och inlåning; som ska balansera mot utlåning/kreditgivning. om kreditgivningen överstiger dessa tillgångar så ska betalnng av räntor och ammorteringar och säkerheter vara i balans med kreditgivningen; där en för stor kreditgivning med 'flexibla' säkerheter (att ta objektet med ökande marknadsvärde att lätt leda till bubblor, när förväntningarna på betalningsmedlets egenskaper och/eller marknadsvärdet sviktar; där exempelvis fastigheter kan fungera som ett sorts säkerheter/betalningsmedel. där dock är transaktionskostnader och risker är högre än en valuta som fungerande betalningsmedel. så frågan är då om vilken täckningsgrad som behövs för valutan i form av guld eller andra realtillgångar. det förf. kommit fram till är att ett lands största tillgång är dess befolkning, vid god hälsa och välutbildad och det antal produktionstimmar till högt förädlingsvärde per produktionstimme den kan utföra. en sådan befolkning kan åstadkomma allt som behövs för att levnadsförhållandena ständigt ska kunna förbättras. de årliga produktionstimmarna kan då användas till levnad som går att fördela mellan produktionstimmar för subsistens (med ökande medellivslängd), produktionstimmar för nöje, trevnad, kultur, passioner, eller som fria levnadstimmar, att användas efter behag, "fri lek".  och produktionstimmar för att forska, grunna, och ytterligare förbättra framtida produktionsmöjligheter; ytterst för hela släktets förkovran. ett exempel på hur ett land med en ung och välutbildad befolkning kunde bygga industrier och produktion inom varv, stål, elektronik mm. är Sydkorea efter andra världskriget.

   kredithanteringen kan outsourcas till bl.a. privata aktörer; men idag sköter bankerna den del av betalningsmedelsproduktionen som beviljade krediter innebär. om Riksbanken enbart kontrollerar sedel och mynt utgivningen och överlåter åt de privata bankerna att sköta kreditgivningen som betalningsmedel; ja då kommer den ringa andel som sedlar och mynt utgör av allt betalningsmedelsskapande, att knappast gå att styra med reporäntan.

dillemmat går att lösa genom att Riksbanken antingen själv sköter hela betalningsmedelsproduktionen; dvs. även kreditgivningen. eller att alla transaktioner externaliseras, så att exempelvis en liten men lagstadgad transaktionsavgift tas ut. därmed ska alla transaktioner bli synliga. detta är också en förutsättning för ett fungerande betalningsmedels/valutaväsende. och som säkerhet finns ju alla tillgångar och produktiva resurser i landet; vilken enskild bank har sådana resurser? 

   Ex005: Naturresurser: Att det ej behövs naturresurser för att producera goda levnadsförhållanden, ja att ägandet av naturresurser kan vara till förfång, kan bero på att det vi bär med oss som kunskaper och erfarnheter det kan vi dela med oss av utan att vi mister något, medan naturresurser om de ej brukas och förvaltas som allmänningar ger upphov  till motsättningar och spänningar. den som äger mark och kan hävda denna äganderätt kan kräva arrende av den som behöver bruka jorden för sin levnad och försörjning. och detta åter och åter igen över tiden. de som äger en sådan gulleäggvärpande höna vill knappast släppa ifrån sig något så behändigt.  annars vore det för jordens folkflertal bättre för levnadsförhållandenas utvekling om naturresurser förvaltades som gemensamma allmänningar. E. Ostroms forskning visar de grunförutsättningar som behöver vara uppfyllda för de Allmänningar som ska kunna fungera över tiden. kanske att ett framtida förenta nationerna skulle kunna se alla resurser som en helhet med allt det innbär av produktionsmöjligheter och hushållning världen över.

    Ex006: Ägandet:  på makronivå//samhällsnivå// är ägandet begränsat till oss på klotet. det är svårt att skapa nya klot ...  så ägandet på mikronivå är knutet till fördelning och omfördelning av förädlingsvärdet av de årligen utförda produktionstimmarna på klotet, hur nu denna fördellning och omfördelning kommer att gestalta sig i olika regioner, mellan olika personer.
 

   Ex007: Fördelning av det årliga förädlingsvärdet: oavsett regler och sedvänjor för hur det årliga förädlingsvärdet ska fördelas över befolkningen, så är det ändå bara årets produktionstimmars förädlingsvärde som går att fördela.  det innebär att på global nivå det samma gäller. .....

 

   Ex008:

 

   Ex009:

 

    Ex010:    

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)