Samhällsekonomi

1,HEM uppdaterat, 2017ii (az)

SAMHÄLLSEKONOMI - HUR DE ÅRLIGA PRODUKTIONSTIMMARNA ÄR RELATERADE TILL LEVNADSFÖRHÅLLANDENA

varför skulle just 'svångremmen' gälla i makroekonomi, när det blir lågkonjunktur, dvs. att man ytterligare skulle minska BNP (och därmed under året nytillsatta produktionstimmar) under en nedgång av privat efterfrågan (dvs. nedgång av privat konsumtionsbenägenhet) genom att därtill då även minska offentlig efterfrågan (dvs. offentlig konsumtionsbenägenhet). när man betänker att det ju är omöjligt att till kommande år 'spara' oefterfrågade produktionstimmar som skulle ha kunnat utföras ett innevarande år till ett kommande år.

  en förutsättning för att det ska bli ett utbyte - transaktioner - efterfrågan - produktion är att det finns någon som kan//och vill// efterfråga dessa produktionstimmar och någon som kan/vill producera/utföra  dessa produktionstimmar.

  av de möjliga årliga produktionstimmarna så kommer de som efterfrågas att utföras, dvs. att nytillsättas till produktionsprocesserna. och de produktionstimmar som ej utförs trots att sysselsättningsraden är mindre än 100 procent, (hur den än må definieras) kommer att vara för evigt tillspillogivna, av de möjliga produktionstimmarna, det året ej utförda. vi talar här om produktionstimmar i nationalräkenskaperna, dvs. produktionstimmar mot betalning - lön - ersättning i det gemensamma betalningsmedlet - pengar - valutan och där, på samhällsnivå dessa årliga produktionstimmar utförs som just produktionstimmar utanför hushållet, dvs. publikt, dvs. offentligt sas. 'förda till torgs', det vi kallar marknad [en sorts allmänning; se vilkor för fungerande allmänningar] med utbud och efterfrågan, och just mot penninglön och som ingår i det totala årliga förädlingsvärdet räknat i valutan, det gemensamma betalningsmedlet; som per definition bör vara den lättast omsättningsbara 'produkten' visavi alla andra publika produkter.  

   och just detta allmänna deltagandet och bidragande till helheten sker genom bidragande till helheten av antalet utförda produktionstimmar under året. genom denna samhälleliga "produktionssprocess" av årliga löne-produktionstimmar så blir det fortlöpande möjligt att fortsätta att underhålla och bibehålla och även utveckla såväl försörjningen (subsistensen) av själva befolkningen; som att även utveckla  och ändra arbetsfördelning mellan olika produktionssektorer och arbetsdelning och specialisering inom en sektor och därmed utveckla produktionsmöjligheter (utbildning, erfarenhet, teknologi, metoder, organisation, mm) och därigenom specifikt öka förädlingsvärdet per produktionstimme ('lilla y' år Å, i  kontrast till 'stora Y' dvs. totala BNP år Å ), år från år, och som har påverkat möjlig produktion och former för kontroll och ägande, taget från forntid till nutid och in i framtiden.

      under åren så har förf. sökt ett studiematerial som skulle kunna förklara de makroekonomiskt betydelsefulla sambanden för honom, så att han skulle kunna säga att han förstod varför just svångremmen skulle vara fel/rätt (dvs varför totala förädlingsvärdet per år skulle behöva minskas i en nedgång/ krissituation (vad orsak den så vara månde)- på det att den sedan skulle kunna öka igen).

      den historiska trenden har varit att förädlingsvärdet per produktionstimme, 'lilla y', har kunnat öka. (det som allmänt uttrycks med att 'det är viktigt med utbildning', och ingår i produktionsmöjligheternas utveckling över tiden). det är just ökningen eller 'tillväxten' av  'lilla y' som kan sägas vara 'historiens pil och riktning' eller släktets förkovran över tiden, solvarv efter solvarv.  släktet har från dansen, rytmiken, talet, sången och dikten utvecklat skriften och det har möjliggjort informationsutbyte över tiden; dvs. annat än muntlig tradition som är plastisk och föränderlig. rätt sent i släktets historia har exempelvis '0 - talet noll' börjat att användas. även mellanrummen mellan skrivna ord med uttalsalfabetiska tecken har såväl kommit och gått tills bruket stabiliserades.

 

  att jämföra levnadsförhållanden från forntid till nutid.

  välfärd mellan olika tidpunker enligt Statistiska Centralbyråns, ULF, Undersökning av LevnadsFörhållanden omfattar 700 variabler.

dessa tidsbundna och momentana storheter, är svåra att jämföra över längre tider och epoker (intertemporalt), och man kan sträva efter att transformera till storheter som går att jämföra mellan olika tidpunkter.  så istället för att jämföra olika faktorer som utbildningsnivå, som olika produkter och varukorgar, vilka ju kan variera över tiden och mellan olika samhällen, och med olika produktionsmetoder och produktionsmöjligheter, så går det istället att uppmärksamma just den speciella 'produkt' som, i stort i fysisk, i fysiologisk bemärkelse, varit i stort sett densamma åtminstone säg de senaste 100 000 åren: nämligen  hur ett samhälles innevånare/ medborgare/ befolkning/; reproducerar sig själva som 'produkten capita'; något som i någon mån går att jämföra vid olika tidpunkter; dels som antal, (dvs. som folkmängd, N), och dels som "kvaliteten" i denna sin reproduktion, nämligen hur denna folkmängd procentuellt  fördelar sig över årskullarna 0 -99+ (befolkningspyramiden) vid respektive jämförelse-tidpunkter och få fram en medellivslängd vid respektive tidpunkter. En sådan fördelning över årskullarna kan uttryckas dels som varje årskulls procentuella andel av hela folkmängden, dels som absoluta tal, och årskull för årskulll.

   och om man använder just den procentuella fördelningen av befolkningen över årskullarna så går det ju även att direkt  jämföra samhällen med olika folkmängder, såväl årskull för årskull, som för hela folkmängden, och som går att sammanfatta i storheten medelålder (och som är relaterat till storheten medellivslängd).

   och därmed så går det åtminstone att alls  överhuvudtaget jämföra samhällen, vilka som helst,  såväl över tiden, som även med varandra; såväl samtida, som med sig själva och varandra över tiden, dvs. intertemporalt.

   och då dessa fördelningar, såväl absolut som procentuellt, ju går att sammanfatta med ett enda tal, medelåldern (M), för ett visst år, Å, så går därtill av fördelningen ett visst år, med antagandet om relativt trögrörlig variation även att bilda differensen mellan årskull (i+1) och årskull (i) genom hela befolkningspyramiden, och därmed ur summan av dessa differenser även kunna beräkna/ räkna fram/ en medellivslängd. så medelålder och medellivslängd är nära relaterade, utifrån antal individer - procentuell andel - för var årskull för respektive år.

    och just medelålder - medellivslängd och underliggande fördelningar mellan årskullarna för ett givet år, kan visas vara den makroekonomiska storhet som är lexikalt överordnad alla övriga makroekonomiska variabler. Bergson sammanfattar dem genom sin samhälleliga välfärdsfunktion; med egentligen momentana storheter; som annars egentligen ej går att jämföra mellan olika tidpunkter; går dock att transformera till jämförbara storheterna folkmängd, och medellivslängd - medelålder.

     och om medellivslängden är överordnad övriga makro-storheter, så kommer av denna lexikalt överordnade ställning som medelåldern och därmed medellivslängden har; och även just medellivslängden kunna definieras som att vara identisk med just begreppet levnadsförhållanderna (och lämna det momentana, tidsbundna begreppet välfärd).

    invändningar om att det finns de som skulle föredra att "hellre att lägga liv till åren än att lägga år till livet", är en högst personlig uppfattning, som kan vara nog så väsentligt för en enskild individ; dock missar denna invändningen själva kärnan i syftet: nämligen att specifikt finna makrostorheter som överhuvudtaget alls låter sig jämföras mellan samhällen på makronivå, såväl samtida som mellan olika tidpunkter, från forntid till nutid.

    annars är ju jämförelser svåra redan på individnivå; att det knappast ens går att jämföra lycka och välbefinnande mellan två olika individer vid samma tidpunkt, ja att därtill preferenser för en och samma individ kan skifta stort över tiden från att föredra "bröstmjölk" till att föredra "böckling". och här är det ju just hur själva befolkningen (dvs. på makronivå) (ex post) kom att som numerär fördela sig över årskullarna i befolkningspyramiden vid olika tidpunkter; dvs. hur befolkningen i samhället lyckades att reproducera sig själva dvs. som sin produkt; sig själva: att producera produkten 'capita'' (i folkmängd N). så poängen är alltså att hitta en storhet som alls kan gå att jämföra över tiden, årskull för årskull, och som medellivslängd och totalt, i absoluta tal eller procentuellt. och dessa jämförelser visar sig som ev. olika former på respektive befolkningspyramider och ev. olika höjd (högsta årskull, äldsta möjliga årskull, som i Sverige ökat över tiden):

   i Sverige ändrades befolkningspyramidernas form från att, på 1700-talet, vara helt triangelformade (dvs. att från varje årskull föll samma antal individer ifrån, vid årskullens flyttning till nästa årskull); till dagens fördelning av årskullarna med i grovt sett en nedre rektangel (dvs. att närmast alla flyttas upp mellan årskullarna) från 0 till 60 år, och som därefter kröns av en triangel från årskullarna ca 60 till 99+. så från 1700-talet till nutid så har 'triangeln' "hissats upp" runt 60 år! första året detta syns i serien av befolkningspyramider är år 1909. då var det första gången i svenska historien som här 'alla' födda i årskull 0 flyttades upp till årskull 1. dvs. att i stort sett alla nyfödda överlevde sitt första levnadsår!

   när förf. tog hem data från FN- UNDPs befolkningsstatistik och beräknade medelåldern för flertalet av jordens länder, (för vart tionde år), 1950 -2000, så kunde han se att en del länder stadigt ökade sin medelålder (medellivslängd)  under denna period, medan andra, rent av, kunde ha sjunkande medelålder! (tala om levnadsförhållanden uttryckta med makrostorheter!)

    förf. gjorde då ett test; att dels rangordna länder efter medelålder för år 2000, och att dels rangordnade samma länder efter HDI, Human Development Index (ett UNDP-FN- sammansatt välfärdsmått) för år 1999.

   rangkorrelationskoefficienten (r) för det två länderserierna blev r=0,86. och då lifetime expectancy at birth ingår som en av storheterna i HDI, och ju är nära relaterad till medellivslängd och medelålder, så skulle medelålderns inverkan/vikt på rangordningen mellan länderna efter HDI till 86 procent bero på denna enda storhet.

   detta resultat bekräftas av boken Jämlikhetsanden (Wilkinson & Pickett), där även länder, med låg BNP per capita, ändå kunnat öka medellivslängden över tiden. dvs. att BNP per capita bara spelar roll upp till en viss nivå. 

   förf. går nu över till att diskutera det årliga förädlingsvärdet (BNP) relaterat till antal årliga produktionstimmar och förädlingsvärde per produktionstimme, 'lilla y'.

   nationalräkenskaperna, BNP och årliga produktionstimmar
   flertalet länder för numera nationalräkenskaper enligt SNA (FN:s rekommenderade System of National Account) som går att relatera till Keynes m.fl. arbeten. det förutsätter att man räknar i producerat förädlingsvärde för räkenskapsperioden (ett visst räkenskapsår) uttryckt i den gemensamma 'valutan'; 'produkten'; det gemensamma betalningsmedlet som fungerar som pengar; som cirkulationsmedel/ betalningsmedel/valuta (money).

    förf. vill i det följande mer inrikta sig på att framhäva antalet produktionstimmar som utförts ett visst år, snarare än antalet sysselsatta. för även om antalet personer i lönearbete är ett ytterst viktigt mått; så kan det i analysen underlätta att inrikta resonemangen på just det antal nytillsatta - utförda - efterfrågade produktionstimmar som ingår i BNP, ett visst år, åtminstone för att förstå varför svångremmen skulle vara fel. 

i det följande är
Tp = antalet nytillsatta produktionstimmar i BNP (dvs. BNP är förädlingsvärdet) ett visst år 
  Y = förädlingsvärde, (BNP) (uttryckt i landets valuta - betalningsmedel), ett visst år
  y = förädlingsvärde per genomsnittlig produktionstimme (där y=Y/Tp ), ett visst år.   [en analogi med medelålder M som (folkmängd N) / (summa Ni*ni), är att 'lilla y' som (antal produktionstimmar Tp  år Å) / (summa Tp,i * ti) 

    och finns möjligheten att genom politiska beslut [ex ante] att avväga mellan långsiktigt att

  1. befrämja Tp: som innebär att befrämja en fördelning av de slag av produktionstimmar som ska komma att ingå i BNP, (å ena sidan fördelningen mellan olika produktionssektorer och å andra sidan mellan privata, offentliga, ideella produktionstimmar och i olika kombinationer/fördelningar), allt med kompassen att bibehålla eller öka medellivslängden, lokalt men även globalt.

  2. befrämja Y: som innebär att befrämja själva BNP:s storlek oavsett hur det sen ska gå till (dvs. hela förädlingsvärdets storlek under ett kommande år)

  3. befrämja y: som innebär att befrämja att öka BNP per produktionstimme (dvs. y= Y/Tp, som ökar med mer utvecklade produktionsmöjligheter: specialisering och ökat kunskaps och erfarenhetsinnehåll), alltså att befrämja att öka förädlingsvärdet per produktionstimme, där denna ökning ju kan ses som en form av tillväxt, och kanske den verkliga tillväxten att räkna med; då med samma antal produktionstimmar per år, ett större förädlingsvärde kan produceras, ja rent av med minskat antal produktionstimmar per år.

   det som kan skapa marknader är relaterat till politiska beslut; till skillnad från enskilda och företag. de går att styra tvärs mot marknadsmisslyckanden och ständigt kortsiktiga krav och förväntningar på lönsamhet - avkastning - räntabilitet som finns för privata aktörer och enskilda företag i balansen mellan intäkter och kostnader. att observera är också att den 'risk' som en privat aktör kan erfara, ju på makronivå kan reduceras. (jfr. när för stora, exvis. statliga verksamheter försäkringspremier går att räkna av mot försäkrade värden - man slipper den avans som försäkringsbolagen anser sig behöva kalkylera med för 'lönsamhet'.

    dessa politiska beslut om hur de potentiella årliga produktionstimmarna ska komma till nytta/användning, istället för den 'osynliga hand' som har antagits driva utvecklingen av produktionsmöjligheterna; de som under hela släktets historia, ja rent av varit och är historiens själva pil och riktning; och nu vägledd av bibehållen eller ökad medellivslängd och som förf. vill beskriva som drivkraften att öka följande speciella kvot:

(årets alla försörjda levnadstimmar)   /   (årets produktionstimmar för subsistens;levnad, externt, med arbetsdelning; specialisering för subsistens för en viss medellivslängd).

   det innebär att:

   med dagens produktionsmöjligheter så ligger denna fösörjningskvot, räknat per dygn, för produktionstimmar med arbetsdelning; specialisering, närmare 24h/1h än 24h/12h.

   så en verkningsgrad av 24h/1h =24 innebär att varje produktionstimme för sbusistens;levnad med arbetsfördelning;specialisering kan försörja 24 levnadstimmar för en given;förväntad medellivslängd. (själva tillväxten skulle då vara att räkna i ökad medellivslängd [eller medelålder] vid jämförelser)

   så grovt räknat är spännvidden idag alltså mellan 11 och 1h 'fria' timmar, per produktionstimme för subsistens per dygn.   (då är 12h per försörjda levnadsdygn borträknade såsom varande interna individuella produktionstimmar för sömn, vila, födointag och övriga kroppsliga behov, för subsistens av dygnets alla levnadstimmar och alltså även de utan arbetsfördelning och specialisering).

    och just fördelningen av de förädlingsvärden som de årligen nytillsatta produktionstimmarna Tp, producerar ett visst år, Å, aktualiserar också frågan om varför svångremmen skulle vara fel/rätt. dock enligt förf. slutsats så är frågan istället vad som skulle få BNP att bibehållas eller öka med bibehållen eller ökande medlellivslängd? om det ska ske genom fler produktionstimmar per år, eller med mer utvecklade produktionsmöjligheter (som y=Y/Tp, dvs. ökande förädlingsvärde per utförd produktionstimme) eller som en kombination.

   de återkommande ekonomiska kriserna innebär ju att BNP minskar när företagen får problem med sin avsättning och sin förväntade lönsamhet. på företagsnivå/mikronivå gäller dels differensen mellan intäkter och kostnader, dels kvoten (intäkter-kostnader) / (kostnaderna, som ett mått på avkastning. en del inkluderar i kostnaderna även räntekostnader för krediter; men räntan är ju en del av förädlingsvärdet via de nytillsatta produktionstimmarna hos företaget som ju ger intäkterna. om intäkterna är för små i förhållande till kostnaderna så kan det bero på att förädlingsvärdet per produktionstimme är för lågt  i den verksamheten. 

<<<

   på makronivå så finns bara förädlingsvärdena, utan avseende på fördelningen, analogt med att Sveriges eller Jordens landyta är överordnat ägarförhållandena och gränsdragningar. det aktualiserar även frågan om hur den makroekonomiska produktionen med avseende på levnadsförhållanden är relaterat till offentlig regi eller som offentliga uppdrag till privata aktörer, när produktionen i privat regi bryter samman till följd av en minskad efterfrågan, försämrad lönsamhet, och produktionsmöjligheternas utveckling över tiden. ja i de fall lönsamhet/ överskott/ är baserat på en viss produktionsvolym, till ett visst pris och vissa kostnader och ett visst förädlingsvärde, (och vid handel gällande växelkurser) hur nu detta kommer att fördelas för de nytillsatta produktionstimmar som utförts under året bland alla de som gör anspråk på andelar av detta årliga förädlingsvärde; som arbetslön, som kreditkostnader, som utdelningar, som skatter för offentliga utgifter, som transfereringar av olika slag och av olika skäl.

   om utdelning; ränta;vinst närmar sig noll så driver det utvecklingen av produktionsmöjligheterna uttryckt som y, (BNP per produktionstimme) att öka, i de fall reallönerna ökar: om det finns en efterfrågan;beställning på det som produceras.

  kriser uppstår när skillnaden mellan förväntat överskott;vinster som andelen av förädlingsvärdet per produktionstimme som utdelning, sviktar och kommer i obalans med efterfrågan. det enskilda företagets ägare vill maximera sin andel av förädlingsvärdet; dock om alla ägare lyckas genomdriva en hög andel, så kommer det att påverka den totala efterfrågan av produktionstimmar-förädlingsvärden i kommande perioder från de som arbetar för lön. 

      i praktiken är utveckling av reallön och utveckling av y nära knutna.

här kan förväntningar och nya produktionsmöjligheter som innebär ökat förädlingsvärde per produktionstimme,  ta tid innan dessa produktionsmöjligheter slår igenom mer allmänt i aktuella branscher. det visionärer kan se av olika möjligheter, snabbt med tankens hastighet tar tid att överföra till delar och än längre till hela samhällsekonomins ev. alla sektorer. så själva genomförandet kan ta tid som lärtid, korrigeringstid osv.  vi måste också analysera vad som hindrar och vad som befrämjar produktionsmöjligheternas utveckling.

     här kan det vara på sin plats med ett instick: det egentligen offentlig sektor är;  offentlig vid sidan av i bemärkelsen, offentlig;publik när det gäller produktion och konsumtion. enligt det förf. kommit fram till är egentligen offentlig sektor allt som förmedlas genom annat än direkta byten, dvs. transaktioner som behöver ske med det gemensamma betalningsmedlet; i Sverige valutan svenska kronor, SEK. visserligen kan bankerna skapa krediter var för sig, men utan clearingmöjligheter via Riksbanken så saknas möjligheter att uttrycka de enskilda bankernas göranden och låtanden i en gemensam valuta. denna clearing och att den kan upprätthållas är just en del av den offentliga sektorns 'produktion' och 'produkter'; i detta fall valutan SEK.

     på makroivå är detta med fördelningen av förädlingsvärdet som nämnts med gränsdragning inom landet något som är neutralt utanför landet. dock att olika fördelningar av förädlingsvärdet kan påverka medellivslängden-levnadsförhållandena.

   bara om större delen av förädlingsvärdet absorberas som konsumtion hos de som producerar för konsumtion eller som investeringar, (som ju också leder till konsumtion hos de som utför produktionstimmar inom investeringssektorn), så kommer efterfrågan att kunna bibehållas och därmed fortsatta behovet av utförda produktionstimmar, utöver subsistens.

  en skillnad mellan offentligt-ägd och privat-ägd produktion är att i den privatägda produktionen skall årliga förädlingsvärdet , som det redovisas i BNP, täcka alla kostnader; och i kostnaderna kan då även räknas in kreditkostnader - räntor (även på realkapital - investeringar) som ju redan är upphandlade, och där fördelning av förädlingsvärde mellan vinst och lön redan gjorts en gång. så att förvänta en 'förräntning av de utlägg/kostnader för annat än själva lönearbetet är att, åtminstone på samhällsnivå, göra ett kalkylfel; (även om det tjänar drivkraft för förväntningar och drivkraft för det privata företagandet och ägandet på mikronivå drivet av produktionsmöjligheternas utveckling möjliga genom prisbildningsmekanismen på marknaden för nytta, utbud och efterfrågan.

en kort utvikning om småföretagen och deras roll

små företag kan vara små med avseende på

o ringa antal årliga produktionstimmar

o ringa mängd realkapital

o ringa belopp fakturering/försäljning

o ringa förädlingsvärde

o ringa förädlingsvärde per produktionstimme

  om antalet små företag är stort så kan en samordning - om alls möjlig - ge fördelar i att bidra till årligt förädlingsvärde per produktionstimme.

   sedan finns ju företag med få årligt direkt nytillsatta produktionstimmar, som i processindustrier där ett ringa antal årliga produktionstimmar bearbetar stora volymer; som pappersmassa, som vattenkraft; där det fakturerade värdeflöde kan vara stort, även om de direkta nytillsatta produktionstimmarna är få; dvs. det nytillsatta förädlingsvärdets andel av det redan producerade förädlingsvärdet; efter att anläggningsinvesteringarna är utförda.  även med högt förädlingsvärde per direkta nytillsatta produktionstimmar så kommer förväntad förräntning via förädlingsvärdet svårligen att kunna täckas in av den lokala fördelningen av förädlingsvärdet i löner och avkastning; ja även om alla produktionstimmar skulle utföras 'ideellt' och utan betalning, så skulle de nytillsatta produktionstimmarnas förädlingsvärde vara ringa i förhållande till de edan gjorda real-investeringarna och en förräntning och lönsamhet nära obefintlig; även trots stor samhällsnytta.  

    hur denna fördelning av förädlningsvärdet på mikronivå än motiveras; så i offentliga investeringar och produktion förbilligas produktionen av att på makronivå vissa av dessa kostnader kan bortfalla (kreditkostnaden, utdelningarna). kvar blir allt det som ju ändå måste underhållas för slitage och då kan nyinvesteringar betala sig i produktivitetsökningar per produktionstimme som kan frigöra delar av Tp till nya uppgifter eller öka antalet årliga fria timmar (dvs. ökad fritid eller som förf. föredrar att säga fria timmar, som kan ägnas åt nya områden som forskning och utveckling och konstnärligt skapande, kultur, ja allt ett mänskligt sinne kan tänkas vilja befatta sig med; när subsistensen är säkrad på samhällsnivå och går att fördela). förf. skulle vilja dra en parallell till mekanismen att //privata//enskilda// företag tar försäkringar för att sprida risker, medan omfattningen av offentliga tillgångar är så stora att risken sprids över hela beståndet, och premierna, om de är rätt satta, skulle motsvara risken för hela beståndet. och istället för premiekostnaden kan 'som reserverade medel'  istället användas till att ersätta det som faktiskt skadats - förlorats - behöver förnyas - behöver ersättas - kan förbättras.

   marginella konsumtionsbenägenheten (Marginal Propensity to Consume) är större för den med lägre inkomster än för den med högre. genom beslut i riksdag och beslutande församlingar går den totala samhälleliga konsumtionsbenägenheten att upprätthålla i de fall den privata företagssektorn sviktar och därmed så går sambandet mellan Y och Tp ett visst år att upprätthålla, som ju är relaterat till antalet efterfrågade produktionstimmar som då kan bibehållas, minska eller öka; förutsatt att y ökar för bibehållna eller förbättrade levnadsförhållanden.

    förf. återkommer till potentiell BNP (möjliga produktionstimmar)  och faktisk BNP och sysselsättningsgraden. dock kan sysselsättningen räknat i produktionstimmar, Tp och BNP som Y=y*Tp delvis förklara varför svångremmen går att ifrågasätta, i det fall den faktiskt minskar BNP (visavi y och Tp). och vad man kan använda Tp till är ju på makronivå en fråga om vår tillgängliga årliga budget av potentiellt årligen tillgängliga produktionstimmar. om den ska användas till att öka medellivslängden? eller till att öka antalet fria timmar med bibehållen medellivslängd?  eller bådadera i olika kombinationer.

    marknaden - marknaderna
    skapas övergripande som utbyte - transaktioner utanför självhushållet och därmed för hela samhällen. marknaden upprätthålls på makronivå med beslutande församlingar - regeringar i form av beslut och att skapa regler som underlättar utbytet. det publika utbytet går att dela in i olika sektorer.
     en sådan sektor är betalningsmedelsmarknaden - valuta. en ansats som förf. kommer att göra är att betrakta marknad och marknadssektorer som former av allmänningar för transaktioner. att testa hur teorin för fungerande allmänningar skulle gå att förena med aspekter av fungerande marknader, marknadssektorer innebär att han bortser från sällan-transaktioner, och att han mer fokuserar på de produktionstimmar som ingår i subsistens-levnad  dvs. flöden.
  fast även byggnation och underhåll av byggnation ingår och påverkar genom boendekostnader konsumtionen och efterfrågan i övriga sektorer.

   det är på marknaden som produktionen ett visst år, prissätts genom (upprepade - återkommande) transaktioner, mest av samma slag för att förmedla produkter såväl för subsistens som för fria timmar. det går att med riksdagsbeslut genomföra exempelvis plantering av skog, initiera olika slags utbildningar och att investera långsiktigpå ett sätt som ökar samhällsnyttan (dvs. det som förf. relaterar till som ökad medellivslängd - förbättrade levnadsförhållanden).
   på mikronivå är företags fokus ständig inriktat på kortsiktig lönsamhet, dvs. utfall av differensen mellan fakturering och kostnader. på samhällsnivå går det att syfta mer långsiktigt; ja generationer. och Tp, det antal produktionstimmar potentiellt som kan utföras eller om de undlåts att utföras är förspillda publikt - offentligt kan ju vara fria levnadstimmar.

   innovationer och produktionsmöjligheternas utveckling och levnadsförhållanden 

   behoven (needs) är uppfinningarnas moder, bör det heta. och belöningen är om vi med finurlighet och eftertanke kan minska antalet produktionstimmar för att fylla ett behov.

   i Drivkraft - den överraskande sanningen om vad som motiverar oss, (Pink,2009/SE:2010) beskriver han olika test-försök som visar att belöningar förtar kreativitet och sänker oss som personer, och därmed så fungerar såväl morot som piska illa för att motivera oss i allt mer komplexa situationer - val och enligt förf. med ökande produktionsmöjligheter.

   några punkter att utveckla analysen för:

   varför "pengarna knappast kan ta slut" så länge sysselsättningsgraden är mindre än 100 procent och de egentliga resurserna: möjliga årliga produktionstimmar (enligt vilken måttstock de nu räknas: exvis antal i arbetsför ålder: 16-65år) bara delvis kom att utföras under året.

   offentligsektors produktion och efterfrågan och privat sektors produktion och efterfrågan:  vem ska producera vad och efterfråga vad? om fördelningen av produktionen med årliga andel av produktionstimmarna som 'russinen' (det lönsamma - högt förädlingsvärde per produktionstimme) och produktionstimarna per år till hela den nödvändiga 'kakan'  årligen utförda produktionstimmar; och fördelningen av årligt producerat förädlingsvärde (BNP) mellan privat och offentlig produktion och privat och offentlig konsumtion.

   där de nya jobben kan komma: att utveckla y, dvs. produktionsmöjligheterna och produktionsförmågan med hjälp av kompassriktning: att öka medellvslängden (dvs. förbättra levnadsförhållandena).

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)